Linn: Mitt bästa köp

Två unga tjejer i en butik

Mode. Det är ett ord som de flesta tonårstjejer tycker är viktigt. Jag själv är sjutton år och tycker att det är ganska viktigt med mode, men samtidigt lite halvjobbigt med alla nya vår- och höstmoden.

Jag älskar att handla nya kläder och accessoarer att hänga in i garderoben. Att det kommer nya modeplagg varje säsong är roligt.

Det är vanligt i min ålder att man köper billiga plagg som inte är speciellt hållbara eller har en bra kvalitet. Det är det jag tycker är jobbigt, att kläderna går sönder. När jag har bestämt mig för att lägga en del av mina pengar på kläder, så lossar en söm i koftan eller så spricker byxan på insidan av låret.

Jag var inne i stan en dag förra året. Jag gick in i en lite dyrare affär. Dit går jag ibland för att få inspiration men jag brukar aldrig köpa någonting. Just denna dag hade affären fått in en ny leverans, och när jag kom in i butiken hängde en supersnygg skinnjacka direkt till vänster. Den var dyr. Den kostade mer än 1500 kronor.

Har jag verkligen råd?

Jag provade den men tänkte inte så mycket på att köpa den. Det var först efteråt när jag kom hem som tanken dök upp. Jag tänkte över det positiva och negativa med att köpa jackan. Det som var bra var att den inte skulle gå sönder, och den har en bra kvalitet. Jag skulle kunna använda den länge, kanske hela livet. Dessutom var det verkligen min stil, jag kände mig som mig själv i jackan.

Det som var mindre bra, eller rent ut av väldigt dåligt, var att jag inte hade råd att kunna köpa jackan. Jag skulle kunna lägga hela mitt studiebidrag, vilket är 1050 kronor, och ändå inte ha nog med pengar. Jag gick in nästa dag i samma affär och kollade på jackan igen. Jag ville verkligen ha den. Jag pratade med mamma samma kväll och frågade om hon kunde bidra med lite pengar. Hon sa att hon kunde bidra med ungefär vad en vanlig jacka kostar och gav mig 400 kronor.

Jag väntade några dagar, för att verkligen tänka igenom köpet. Jag hoppade även över bion med kompisarna och den mysiga middagen med pojkvännen.

Många uppoffringar

Jag hade 1 400 kronor, alltså behövde jag bara 100 kronor till. Men jag insåg också att det inte skulle gå att köpa någonting alls resten av månaden. Det är alltid någonting som kostar. Dessutom fyllde kusinen år och jag ville gärna köpa någonting till henne. Jag frågade mamma och pappa om jag kunde låna 300 kronor tills nästa månad. Jag lovade att betala tillbaka. Nu hade jag pengar till jackan och 200 kronor över till resten av månaden. Det kändes bra. Jag kunde utan problem leva på 200 kronor om jag fick jackan, och 800 kronor nästa månad.

Jag köpte skinnjackan. Det är det bästa köpet jag någonsin gjort. Det känns verkligen bra när jag använder den och vet att jag offrade mycket för att kunna köpa den. Jackan har bra kvalitet, vilket är någonting som jag och andra tonåringar inte är vana vid. Den passar till nästan alla mina kläder och ser lika snygg ut till vad jag än har på mig. Jag älskar den!

/Linn

Senast granskad 16 november 2016