Nya Konsumentköplagen

Bakgrund till ändringarna

Den 1 maj 2022 började en ny konsumentköplag (SFS 2022:260) gälla. Bakgrunden är en revidering av två EU-direktiv, varudirektivet och digitaldirektivet, och syftet är att modernisera och anpassa lagstiftningen till den ökade digitaliseringen på konsumentskyddsområdet. Dels ändras våra konsumtionsvanor i och med att vi köper allt mer på nätet, dels är varor allt mer sammankopplade och integrerade med digitalt innehåll.

För avtal som ingåtts innan den 1 maj 2022 gäller den gamla konsumentköplagen (SFS 1990:932).

Vad är nytt?

Den gamla lagen ersätts i sin helhet så även om många bestämmelser i huvudsak är de samma är det nya paragrafer och kapitel. Nedan följer de största ändringarna med nya lagen.

Utökat tillämpningsområde

Lagen gäller, som tidigare, för varor, det vill säga lösa saker. En nyhet med den nya lagen är att även digitala delar av en vara uttryckligen omfattas av lagen. En vara med digitala delar är en lös sak som är integrerad med digitalt innehåll eller en digital tjänst. För att räknas dit ska den digitala delen behövas för att varan ska fungera på avsett vis och det kan till exempel röra sig om en app eller annan mjukvara. Ett exempel på en vara med digitala delar är ett navigeringssystem/GPS som behöver ett trafikdata för att fungera som det är tänkt.

En nyhet är också att lagen gäller avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster som inte är knutna till en vara. Digitalt innehåll kan handla om dataprogram, appar och spel. Digitala tjänster kan vara streamingtjänster, delningstjänster och olika molntjänster. Både avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster kan gälla ett enstaka tillhandahållande, exempelvis en e-bok, och ett kontinuerligt tillhandahållande till exempel en tjänst för datalagring eller ett löpande avtal om streaming av filmer och serier.

Krav att tillhandahålla uppdatering

För varor med digitala delar och avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster ska näringsidkaren se till att konsumenten informeras om och tillhandahålls nödvändiga uppdateringar, till exempel av säkerhetsskäl. Näringsidkaren är normalt skyldig att göra detta under minst 3 år men längre tid om avtalet om det digitala innehållet eller tjänsten löper på kontinuerligt.

Förlängd omvänd bevisbörda vid köp av vara

Näringsidkaren ansvarar för fel som finns i en vara redan när den avlämnas till konsumenten även om felet visar sig först senare. Det är konsumenten som ska kunna visa att det finns ett fel i varan. Som utgångspunkt är det konsumenten som ska visa att ett fel är sådant som näringsidkaren svarar för, det vill säga att det är ursprungligt. För att underlätta för konsumenten att hävda sin rätt har man dock infört en presumtionsregel som innebär att man under en tid utgår från att felet är ursprungligt, det kallas för den omvända bevisbördan. Med den nya lagen förlängs tiden till 2 år, en stor fördel för alla konsumenter som underlättar att få rätt.

Specialbestämmelser om levande djur

Genom den nya lagen införs specialregler för köp av levande djur. Presumtionen för ursprungligt fel, det vill säga den omvända bevisbördan, är vid köp av djur sex månader istället för 2 år. Vid köp av dyra djur får konsumenten och näringsidkaren dessutom avtala om att den presumtionen inte ska finnas alls. Det innebär alltså att konsumenten ska kunna visa att det rör sig om ett ursprungligt fel direkt från köptillfället. Med dyra djur avses de som kostar mer än 10 procent av prisbasbeloppet, det vill säga 5 250 kr (2023).

Det finns ytterligare en specialbestämmelse vid köp av dyra djur som innebär att om konsumenten gjorde en undersökning av djuret, eller uppmanades av näringsidkaren att göra det, inte får åberopa sådana fel som borde ha upptäckts vid en sådan undersökning.

Särskilda bestämmelser för avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster

I ett särskilt kapitel i lagen finns det särskilda bestämmelser om avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster. De här avtalen omfattas av lagen både om konsumenten betalar för det med pengar och om betalning istället görs genom att konsumenten tillhandahåller sina personuppgifter. Det kan till exempel handla om att konsumenten registrerar ett konto på sociala medier och då lämnar sin e-postadress och andra uppgifter som sedan kan användas i marknadsföringssyfte.

Vid enstaka tillhandahållanden av digitalt innehåll och digitala tjänster ansvarar näringsidkare för fel som fanns vid tillhandahållandet men som visar sig inom tre år därefter. Det finns också en presumtion för att fel som visar sig inom ett år från tillhandhållandet fanns redan från början.

Om det istället rör sig om ett kontinuerligt tillhandahållande ansvarar näringsidkaren för fel som både uppstår och visar sig under hela avtalsperioden. Här gäller också presumtionen om ursprungligt fel under hela avtalsperioden.

Länk till lagarna i sin helhet på sidan Konsumentköplagen