Avtalsvillkorslagen - för företag
När du som företagare säljer en vara eller tjänst till en konsument ingår ni ett avtal. Avtal kan vara skriftliga eller muntliga. Skriftliga villkor är bäst utifrån ett bevisperspektiv och för att det ska vara tydligt för båda parter vad som gäller.
Villkor i ett avtal kan omfatta:
När avtalet blir bindande
Vilka som är parter
Ångerrätt
Pris och betalning
Reklamation
Regler för avtalsvillkor
Villkor ska enligt avtalsvillkorslagen vara skäliga. Det betyder att villkor måste skrivas utifrån vad som krävs enligt konsumentskyddande regler. Exempelvis om konsumenten har rätt till 14 dagars ångerrätt enligt distansavtalslagen men det i ett villkor står att ångerrätten bara är sju dagar gäller inte villkoret.
Villkoren i ett avtal kan exempelvis omfatta:
- När avtalet blir bindande
- Vilka som är parter
- Ångerrätt
- Pris och betalning
- Reklamation
Oskäliga villkor gäller inte för konsumenten
Villkor i ett avtal kan alltså inte skrivas enbart ur företagarens intresse. Villkor som anses som oskäliga gäller inte för konsumenten. Konsekvensen av ett oskäligt avtalsvillkor kan innebära en kostnad för dig som företagare eftersom EU-domstolen har konstaterat att oskäliga avtalsvillkor inte ska justeras så de blir skäliga, så kallad jämkning, utan företaget ska straffas för att villkoret är oskäligt.
Konsumentverket granskar företags avtalsvillkor utifrån tre grunder.
- Strider villkoret mot någon konsumentskyddande lagstiftning?
Villkor som strider mot konsumentskyddande lagstiftning är oskäliga eftersom de vilseleder konsumenter om deras rättigheter.
- Avviker villkoret från allmänna rättsprinciper och leder till betydande obalans?
Ett exempel på betydande obalans är om konsumenten är i ett informationsunderläge. Alla omständigheter vid avtalets ingående ska även beaktas (se exempelvis EU-domstolens avgörande C-484/08, C-26/13 och C-472/11).
- Är villkoret så oklart formulerat att konsumenter vilseleds om vad det innebär?
Villkor ska formuleras på ett klart och begripligt språk så att konsumenten har en rimlig möjlighet att granska alla villkoren. Ett villkor kan vara oskäligt om det getts en vilseledande eller oklar form eller presentation. Oskäligheten bottnar i att konsumenten då kan få svårt att bilda sig en korrekt uppfattning om vilka konsekvenser villkoret får (prop. 1994/95:17 s.64 f och artikel 5 i avtalsvillkorsdirektivet).
Enligt EU-domstolen kan inte transparens i ett avtalsvillkor begränsas till att ett villkor ska kunna förstås i formellt och grammatiskt avseende. Konsumenten ska genom avtalsvillkoret kunna bedöma de ekonomiska följderna av villkoret (se exempelvis C-186/16, C-26/13 och C-191/15).
De tre grunderna framgår av EU-direktiv
De tre grunderna framgår av EU:s direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal (93/12/EEG). Direktivet har införts i svensk rätt genom avtalsvillkorslagen (lag 1994:1512). Enligt 3 § avtalsvillkorslagen får villkor som med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten förbjudas om förbudet är motiverat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.
Avtalsvillkorslagen - om avtalsvillkor i konsumentförhållanden på riksdagen.se
Grå listan
Direktivet har också en bilaga, den så kallade "grå listan", som innehåller avtalsvillkor som typiskt sett kan anses oskäliga. Grå listan finns beskriven i Konsumentverkets publikation Liten laghund som innehåller de viktigaste lagarna inom konsumentområdet.
EU-domstolen har tagit fram en modell för att analysera avtalsvillkor som gäller mellan konsument och företag (C-415/11). Modellen används för att analysera om villkor strider mot annan konsumentskyddande lagstiftning och/eller kan leda till en betydande obalans.
I första steget behöver en utredning göras för att konstatera vad som hade gällt om villkoret inte funnits. För att kunna konstatera det görs en jämförelse med konsumentskyddande lagstiftning, allmänna rättsprinciper och så kallad dispositiv lag. Om villkoret strider mot konsumentskyddande lagstiftning är villkoret oskäligt och ingen ytterligare analys krävs.
Om villkoret bedöms avvika från dispositiv rätt eller allmänna rättsprinciper ska en bedömning göras av om det finns en betydande obalans. Det bör då bedömas om det finns andra villkor som väger upp villkoret och hur stor nackdel villkoret faktiskt innebär i förhållande till företagets skyldigheter.
Om det bedöms att en betydande obalans finns ska en bedömning kring om konsumenten hade accepterat villkoret göras. Man tar då ställning till om företagaren rimligen hade kunnat utgå från att konsumenten skulle godta avtalsvillkoret efter en individuell förhandling.
Granskad: 13 januari 2025