Bostad, fritid och textilier - regler för företag

För att undvika missförstånd och framtida tvister med konsumenter är det viktigt att du som företagare i förväg pratar igenom med konsumenten vad som ingår och inte ingår i tjänsten. I Konsumentverkets film om hantverkartjänster får du lite tips:

Film: Hantverkartips på streamio.com

Innan arbetet påbörjas

Säkerställ att du och konsumenten förstår varandra och att ni är överens när det gäller pris och vad som ingår och inte ingår i arbetet. Använd gärna skriftliga avtal. Då är det lättare att i efterhand kunna bevisa vad som bestämts. Konsumentverket har tillsammans med branschen tagit fram avtalsmallar ditt företag kan använda:

• BÖ 2017:06 Hantverkarformuläret 17

• ABS 18 Entreprenadkontrakt ABS 18

Du som företagare bör säkerställa att du har rätt behörighet. Ibland krävs särskild behörighet för att få utföra ett visst arbete, till exempel i krav från försäkringsbolag.

Kom överens med konsumenten om ROT-avdrag ska användas. Konsumenten ansvarar för att ta reda på om hen är berättigad till ROT. Ditt företag ansvarar för att ansöka om det till Skatteverket.

Om något går fel under arbetets gång

Som företagare ska du försöka åtgärda fel genom att välja den för företaget billigaste lösningen som gör att konsumenten får vad hen betalat för. Ibland är lösningen att du åtgärdar eventuellt fel eller att du ger konsumenten ett skäligt prisavdrag. Ett annat alternativ kan vara att häva hela eller delar av avtalet och låta konsumenten anlita en annan hantverkare. 

Om du tycker att konsumenten kommer med ett oskäligt krav kan du hänvisa hen till Konsumentverkets vägledning för konsumenter. Information om olika konsumentproblem och kontaktuppgifter till vägledningen finns här på webbplatsen:

Vägledning till konsumenter

Även många kommuner erbjuder konsumentvägledning som konsumenten kan kontakta.

Sök kommunal konsumentvägledning

Om ni ändå inte är överens kan konsumenten göra en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Anmälan måste vara skriftlig och kan bara göras av en konsument. Det kostar 150 kronor.

Vad som gäller om ditt företag har anmälts till ARN på ARN:s webbplats

Småhusentreprenader är tjänster där ditt företag uppför eller gör en tillbyggnad av en- eller tvåbostadshus. För dessa arbeten gäller de allmänna reglerna för konsumenttjänster, men det finns också särskilda bestämmelser. 

Som företagare bör du tydligt förklara för konsumenten vad småhusentreprenad innebär, och vilka rättigheter och skyldigheter ni har gentemot varandra. Jämför gärna konsumentens valda entreprenadform i relation till andra entreprenadformer. 

Använd gärna skriftliga avtal. Det kan förebygga eventuella missförstånd och utgör bevis på vad ni kommit överens om. Vid småhusentreprenad är det extra viktigt med skriftliga avtal för dig som företagare. En specialregel i konsumenttjänstlagen ger nämligen konsumenten rätt om ni har delade meningar om vad som avtalats. 

Använd gärna entreprenadkontrakt ABS 18:

Entreprenadkontrakt ABS 18

Tänk på det här

• Du som företagare bör noga förtydliga och skriftligt ange termer i avtalet som kan upplevas som vaga, till exempel vad ”nyckelfärdigt hus" betyder.

• Se till att informera konsumenten om när arbetet ska påbörjas och om det blir något eventuellt uppehåll i arbetet. Du bör även kommunicera med konsumenten om du inte kan komma och när du planerar att komma igen.

• Uppstår behov av tilläggsarbete ska företaget alltid kontakta konsumenten. Sen är det upp till konsumenten att bestämma om arbetet ska göras eller inte. Var noga med att tala om vad kostnaden blir för tillägget.  

Formulär - Ändringar i tilläggsarbeten ABS 18

• Konsumenten har rätt att hålla inne 10 % av betalningen till dess entreprenaden godkänts. Konsumenten har också rätt att hålla inne betalning efter godkänd slutbesiktning motsvarande kostnaden för att åtgärda eventuella fel av mindre betydelse.

• Det är konsumenten som i första hand har rätt att utse besiktningsman. Om hen inte gör det kan ni tillsammans utse en besiktningsman. Kom ihåg att besiktningsmannen ska vara opartisk.

• Fel som upptäcks vid besiktningen ska åtgärdas snarast efter att ditt företag fått besiktningsutlåtandet. Men senast inom två månader om det inte finns särskilda skäl för att förlänga tiden.

Konsumentverkets granskningar relevanta på området:

• Miljöpåståenden i marknadsföring av solcellsanläggningar

• Granskning av användandet av miljö- och hållbarhetspåståenden vid nyproduktion av småhus

Informationsskyldighet

Om ditt företag ingår ett avtal om flyttjänst på distans med en konsument, till exempel genom mejl, telefon eller via en webbplats, omfattas avtalet av distansavtalslagen. Av lagen följer bland annat att du som företagare ska lämna viss väsentlig information till konsumenter innan avtal ingås. Om du utelämnar sådan väsentlig information anses det vara vilseledande marknadsföring enligt marknadsföringslagen.

• Mer regler i distansavtalslagen här på webbplatsen

• Mer om marknadsföringslagen här på webbplatsen

Ångerrätt gäller inte flyttjänst

Konsumenter har som huvudregel ångerrätt när avtal ingås på distans. Avtal om transporttjänster är dock undantagna från ångerrätten. Det innebär att om en konsument bokar en flyttjänst där dennes saker ska packas och transporteras från en plats till en annan, så har konsumenten inte rätt att använda sig av ångerrätten. Enligt informationsskyldigheten i distansavtalslagen måste dock företaget, innan avtalet ingås, informera konsumenten om att ångerrätten inte gäller. Om företaget inte lämnar den väsentliga informationen är det fråga om vilseledande marknadsföring.

Ångerrätt vid magasinering och lagring

Avtal om magasinerings- och lagringstjänster omfattas däremot av ångerrätten. Det innebär att en konsument alltid har rätt att ångra sig inom 14 dagar från det att avtalet ingicks. Konsumenten har alltid rätt att använda sig av ångerrätten, även om tjänsten är påbörjad, men rätten gäller bara så länge som tjänsten inte är fullgjord.

Om företaget, innan tjänsten påbörjades, har informerat konsumenten om villkor för ångerrätten och konsumenten uttryckligen har begärt att tjänsten ska påbörjas trots att ångerfristen inte har löpt ut, har företaget rätt att ta ut en proportionell del av priset för den del av tjänsten som redan har utförts. 

Om tjänsten däremot har påbörjats utan att konsumenten på ett aktivt sätt uttryckligen begärt att den ska göra det, har företaget inte rätt att ta ut en proportionell del av priset avseende den del av tjänsten som redan har utförts.

”Uttryckligen begärt” innebär att konsumenten måste göra något aktivt för att visa att tjänsten ska påbörjas. Exempel på sådana aktiva handlingar är att konsumenten klickat i en särskild ruta där det tydligt framgår att tjänsten ska påbörjas eller att konsumenten på annat sätt skrivit under att tjänsten ska påbörjas. Det är alltså inte tillräckligt att företaget upplyser konsumenten om att tjänsten ska påbörjas.

Enligt prisinformationslagen ska du som företagare lämna korrekt och tydlig information om priser. Om priset inte kan anges ska du istället ange grunderna för hur priset bestäms, exempelvis genom att informera om arbetskostnad per timme och uppskattad arbetstid.

Informationen ska lämnas lättillgängligt i omedelbar anslutning till den plats där du bedriver din rörelse eller där ditt företag marknadsför sina tjänster. Om du inte lämnar informationen på ett klart och tydligt sätt är det fråga om vilseledande marknadsföring enligt marknadsföringslagen.

Mer om regler för prisinformation här på webbplatsen

De avtalsvillkor som gäller för flyttjänsten bör finnas tydligt tillgängliga på ditt företags webbplats. Konsumenten ska få ta del av avtalsvillkoren innan avtal ingås.

Mer om avtalsvillkorslagen här på webbplatsen

Enligt yrkestrafiklagen ska ett företag som yrkesmässigt transporterar gods åt någon annan inneha ett yrkestrafiktillstånd. Ett företag som inte har yrkestrafiktillstånd men ändå yrkesmässigt transporterar gods åt någon annan gör sig skyldig till olaga yrkesmässig trafik. Att marknadsföra flyttjänster som innefattar godstrafik utan att inneha yrkestrafiktillstånd strider mot marknadsföringslagen.

Krav för att få yrkestrafiktillstånd på Transportstyrelsens webbplats

Branschöverenskommelse (2010:09) om allmänna bestämmelser som ska tillämpas av medlemsföretag i Sveriges Åkeriföretag och Sveriges Möbeltransportörers Förbund vid utförande av bohagsflytt för konsumenter:

BÖ Sveriges Åkeriföretag och Sveriges Möbeltransportörers Förbund

Det råder fri prissättning i Sverige. Det innebär att det är du som företagare som bestämmer priset på evenemangsbiljetterna. Det är sedan upp till konsumenten att acceptera priset eller inte. Det är dock inte tillåtet att lägga till avgifter i efterhand som inte tidigare presenterats för konsumenten. Det ska klart och tydligt anges vilket pris konsumenten ska betala.

Den fria prissättningen innebär att evenemangsbiljetter som säljs i andra hand kan bli dyrare än förstahandsbiljetter. Det behöver ditt företag informera om för att konsumenten ska kunna fatta ett välgrundat affärsbeslut.

Med andrahandsförsäljning menas försäljning av biljetter från annan part än arrangören. Det är tillåtet med andrahandförsäljning av evenemangs- och konsertbiljetter i Sverige. Det är däremot inte tillåtet för företag att kringgå eventuella begränsningar, exempelvis maxantal biljetter som får köpas per person, och sälja vidare dessa biljetter till konsumenter.

Om ditt företag säljer biljetter i andra hand är det viktigt att det framgår på företagets webbplats och i avtalsvillkoren att det rör sig om andrahandsförsäljning.

Om ditt företag säljer vidare biljetter behöver du säkerställa att biljetterna är äkta. Detta för att undvika att konsumenten får problem vid exempelvis insläppet för evenemanget. Om det rör sig om falska eller ogiltiga biljetter har konsumenten rätt att få en giltig biljett. Om det inte är möjligt har konsumenten rätt att häva köpet. Att häva köpet innebär att köpet avbryts och konsumenten får tillbaka pengarna för biljetten.

Det är inte tillåtet för företag att kräva personliga biljetter. Konsumenten ska kunna nyttja biljetten trots att det kan stå ett annat namn på den.

Ångerrätt gäller inte förstahandsbiljetter

Det finns ingen ångerrätt för köp av biljetter i förstahand. Det gäller oavsett på vilket sätt konsumenten köpt biljetten. Anledningen är att evenemanget sker på en bestämd tid eller dag. Det faller då in under ett av undantagen till ångerrätt i distansavtalslagen (2005:59). Det är upp till företaget att själv välja om de erbjuder ångerrätt. Men det finns inget krav enligt lag. 

Ångerrätt gäller andrahandsbiljetter

Till skillnad från köp av förstahandsbiljetter gäller ångerrätten för köp av andrahandsbiljetter. Det är Konsumentverkets bedömning utifrån ett avgörande från EU-domstolen. Ångerrätten gäller om företaget säljer till konsument och företaget inte är arrangör av evenemanget. Arrangören riskerar alltså inte att stå med en tom plats att fylla. Konsumenten ska kunna ångra sitt köp av biljett inom 14 dagar från köpet. Konsumenten ska då kontakta företaget som sålt biljetten och få återbetalning.

Om du har sålt förstahandsbiljetter

Oavsett om evenemanget blir inställt eller flyttat har konsumenten rätt att få återbetalning för den köpta biljetten. Utgångspunkten är att konsumenten ska få tillbaka hela biljettkostnaden, men det kan i vissa situationer vara tillåtet för företag att behålla en del av kostnaden. Det förutsätter att det står i avtalsvillkoren.

Om evenemanget flyttas till en annan tid eller dag har konsumenten rätt att bestämma om denne vill acceptera flytten, eller om konsumenten hellre vill ha pengarna tillbaka.

Om du har sålt andrahandsbiljetter

Vid inställt eller flyttat evenemang har arrangören det främsta ansvaret för att ersätta konsumenter som köpt andrahandsbiljetter. Vid ersättning får konsumenten däremot endast tillbaka det så kallade face-valuepriset. Det innebär det pris som står angivet på biljetten och alltså arrangörens ursprungliga pris.

Det är viktigt att andrahandsförsäljaren uppmärksammar konsumenten på att summan som återbetalas vid ett inställt eller flyttat evenemang då kan bli lägre än det konsumenten ursprungligen betalade för andrahandsbiljetten.

Kraven för märkning ser olika ut beroende på vilken typ av textilprodukt det är. Det centrala regelverket på området är fiberförordningen, även kallad textilförordningen. Förordningen kompletteras med standarder. Syftet med fiberförordningen är att säkerställa att EU:s konsumenter får korrekt och enhetlig information och att EU:s kläd- och textilmarknad fungerar smidigt.

När förordningen gäller

Fiberförordningen omfattar produkter som uteslutande består av textilfibrer som till exempel klädesplagg och även produkter som behandlats på samma sätt som textilprodukter, exempelvis möbel-, paraply- och markistyg, textila inslag i det övre skiktet i golvbeläggningar, madrassbeläggningar och beläggningar på campingartiklar. 

När förordningen inte gäller

Förordningen ska inte gälla textilprodukter som läggs ut på entreprenad till personer som arbetar i hemmet. Den ska heller inte gälla när fristående företag utför arbete med tillhandahållet material utan att detta överlåts mot betalning. Förordningen ska inte heller gälla skräddarsydda produkter som tillverkas av skräddare som är egenföretagare. 

Benämningar på textilfiber

I fiberförordningen finns förteckningar över benämningar på textilfibrer, exempelvis ull, silke, bomull, lyocell, elastan och melamin. Observera att beteckningen bambu inte finns med i bilagan och därför ska istället viskos användas. Benämningarna finner du i bilaga I.

Varor gjorda av läder omfattas inte av fiberförordningen i och med att de inte räknas som textilprodukter. Om en textilprodukt innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung ska det anges genom att texten "Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung" står på etiketten eller märkningen.

Förordningen i sin helhet på Eurlex, EU-rättens officiella webbplats

Det här gäller för märkning av textila produkter:

• Textila produkter ska förses med etikett eller märkning med information om deras fibersammansättning när de tillhandahålls på marknaden.
• Etiketten och märkningen ska vara hållbar, lätt att läsa, synlig och lätt att komma åt. I de fall en etikett används ska den vara ordentligt fastsatt. Om produkten har ett ytteremballage ska informationen även finnas tillgänglig på detta.
• En textilprodukt ska etiketteras eller märkas med namnet på och viktprocent för samtliga ingående fiberslag i fallande ordning. Ytterligare information finns i artiklarna 7–11 i förordningen.
• Produktens textilfibersammansättning ska anges så att den är lätt att läsa, synlig och tydlig. Texten ska vara enhetlig i fråga om storlek, stil och typsnitt. Det gäller i kataloger och annan reklam, på förpackningar, etiketter och annan märkning. Informationen om vilka textilfibrer produkten innehåller ska vara klart synlig för konsumenten före köpet, även när köpet sker på nätet. Mer om textilfibersammansättning finns i artiklarna 5,7, 8 och 9 i förordningen.
• Etiketten eller märkningen ska vara på svenska om produkten ska finnas på den svenska marknaden.
• Fibersammansättningen för textilier som exempelvis broderade textilier, korsetter, sammet och plysch ska anges enligt bestämmelserna i bilaga IV.

Undantag från fiberförordningen vid märkning

Vissa produkter kan ha en gemensam märkning, det vill säga en enda etikett för flera produkter, som exempelvis näsdukar och dammtrasor. Läs mer i bilaga VI i fiberförordningen.

Det finns även vissa produkter som inte behöver märkas eller etiketteras. Det kan exempelvis vara konstgjorda blommor, damasker, blixtlås, äggvärmare och sminkväskor. Listan över de produkterna finns i bilaga V i förordningen. 

Fibersammansättningen av textilier som säljs som metervara får anges på tyglängden eller rullen.

Vissa delar av produkten ingår inte vid bestämning av fibersammansättningen. Det kan exempelvis vara stadkanter eller kantband och garneringar som inte är en väsentlig del av produkten. Av bilagan VII framgår vilka delar som inte ska beaktas.

Konsumentverket ger inte förhandsbesked

Konsumentverket kan inte lämna förhandsbesked på hur en produkt ska etiketteras eller märkas.

Relaterad information

• Regler för textil- och klädesindustrin på EU-kommissionens webbplats

• Nyckelorganisationer, nätverk och initiativ för dig inom design- och modebranschen på verksamt.se

Det finns inga lagkrav på att en textil produkt ska ursprungsmärkas. Det finns däremot ingenting som hindrar att företag frivilligt använder sig av ursprungsmärkning. Om ursprungsmärkning används så måste den, precis som all annan marknadsföring, vara tillförlitlig och inte vilseleda konsumenterna.

• Mer om marknadsföringslagen här på webbplatsen

• Mer om ursprungsregler på Kommerskollegiums webbplats

Det finns inget specifikt lagkrav för textilier gällande skötselråd, men däremot ställs det enligt 4 kap. 2 § p.5 konsumentköplagen (2022:260) krav på att alla varor ska åtföljas av den anvisning som behövs, bland annat för varans skötsel.

Om skötselråd utelämnas och en textil förstörs på grund av att anvisning saknades vid köpet så är varan därför med stor sannolikhet felaktig i konsumentköplagens mening, och kan reklameras av konsumenten.

• Mer om konsumentköplagen här på webbplatsen

• Textil och läderteknik på SIS webbplats

• Lista på standarder på SIS webbplats

• Kemikalier i textilier - poddavsnitt på Kemikalieinspektionens webbplats

Ett miljöpåstående antyder eller skapar på annat sätt intrycket av att en vara eller tjänst har en positiv inverkan eller ingen inverkan alls på miljön eller är mindre miljöskadlig jämfört med konkurrerande produkter.

Om du som företagare vill använda dig av miljömärken och miljösymboler i din marknadskommunikation får det ske endast om ursprunget klart framgår och inget missförstånd rimligen kan uppkomma om deras innebörd. Marknadsföringen kan annars vara vilseledande och antas påverka konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Sådan marknadsföring kan strida mot marknadsföringslagen och kan därför förbjudas.

• Mer om miljöpåståenden och miljömärkningar här på webbplatsen

• Mer om marknadsföringslagen här på webbplatsen

Gällande standarder

Relevanta internationella standarder som gäller som svenska standarder:

ISO 14024 – Miljömärkning

Denna typ av miljömärkning är frivilliga märkningsprogram som bygger på kriterier framtagna med ett livscykelperspektiv och där det finns en tredje part som står för granskning och licensiering. Det kan exempelvis vara Svanen, Bra miljöval, EU Ecolabel, GOTS, OCS (organic Content Standard) och STEP (Sustainable Textile Production) by OEKO-TEX.

ISO 14021 – Egna miljöpåståenden

Standarden har införlivats i den internationella handelskammarens, ICC:s, regler för marknadskommunikation. Egna miljöpåståenden är det när du själv ställer upp kriterier för märkningen.

ISO 14025 – Miljödeklarationer

Miljödeklarationer används framförallt för kommunikation i en leverantörskedja, ”business-to-business” eller som verifieringsverktyg i samband med inköp och hållbar upphandling. Principer för miljödeklarationer framgår av standarden.

Information om olika standarder finns på SIS (Svenska institutet för standarder) webbplats