Försäkringar - regler för företag

Det är flera olika lagar som är centrala på området försäkring. Konsumentverket har tillsyn över att marknadsföring, information och avtalsvillkor inom försäkringsområdet uppfyller de lagkrav som finns. Vår tillsyn sker exempelvis genom riktade tillsynsärenden eller tematisk tillsyn.

Att ha koll på

De mest centrala lagarna på området försäkring är:

  • Marknadsföringslagen (MFL)

  • Avtalsvillkorslagen (AVLK)

  • Försäkringsavtalslagen (FAL)

  • Försäkringsdistributionslagen (LFD)

men även:

  • Distansavtalslagen (DAL)

  • Prisinformationslagen (PIL)

Regler på området

  • Konsumentverket har tillsyn över att marknadsföring, information och avtalsvillkor inom försäkringsområdet uppfyller de lagkrav som finns. MFL, AVLK, FAL och LFD är samtliga centrala på området.

    Vid försäljning av försäkringar på distans eller utanför affärslokaler gäller också DAL och prisangivelser behöver följa de krav som finns i PIL.

    Länkar till lagarna på riksdagens webbplats:

    Grundläggande information om MFL, AVLK , DAL och PIL finns här på vår webbplats:

  • Innan en konsumentförsäkring meddelas ska ett försäkringsbolag lämna information som underlättar konsumentens bedömning av försäkringsbehovet och val av försäkring. Informationen ska på ett enkelt sätt återge det huvudsakliga innehållet i de försäkringsvillkor som konsumenten behöver ha kännedom om för att kunna bedöma kostnaden för, och omfattningen av, försäkringen. Viktiga begränsningar av försäkringsskyddet ska tydligt framgå. Skyldigheten att lämna informationen finns i 2 kap., 10 kap., 17 kap. och 19 kap. FAL. Branschorganisationen Svensk Försäkring har tagit fram en rekommendation om utformningen och tillhandahållandet av förköpsinformation.

    Rekommendation vid förköpsinformation på Svensk Försäkrings webbplats

    För försäkringsdistributörer, det vill säga både försäkringsbolag och försäkringsförmedlare, finns informationsskyldigheter även i 5 kap. och 6 kap. LFD. Branschorganisationen för försäkringsförmedlare, Svenska försäkringsförmedlares förening (SFM), har en vägledning om information från förmedlare till konsument.

    Branschvägledning på SFM:s webbplats

    En försäkringsdistributör är också skyldig att lämna ett standardiserat produktfaktablad (så kallad IPID) vid distribution av skadeförsäkringar och sjuk- och olycksfallsförsäkringar till konsumenter. Detta framgår av 5 kap. 13 § LFD och regleras närmare i en EU-förordning.

    Om standardiserat produktfaktablad på EU-kommissionens webbplats

  • Ett försäkringsbolag får, enligt 3 kap. FAL, som huvudregel inte vägra en konsument att teckna en sådan försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten om det inte finns särskilda skäl och försäkringsbolaget har fått de uppgifter som behövs. Huvudregeln gällande försäkringstiden är att denna inte får överstiga ett år. Försäkringstagaren får vidare när som helst säga upp försäkringen att upphöra vid försäkringstidens utgång. Av FAL:s förarbeten framgår att försäkringstagaren har en ovillkorlig rätt att få försäkringen att upphöra vid försäkringstidens utgång.

    Det framgår också att försäkringstagaren inte behöver iaktta någon särskild uppsägningstid utan kan vänta med att säga upp försäkringen till sista dagen av den ursprungliga försäkringstiden eller, omvänt, meddela uppsägning långt före försäkringstidens utgång. Uppsägningen kan ske skriftligen eller muntligen (prop. 2003/04:150 s. 396). Försäkringstagaren får också säga upp försäkringsavtalet till omedelbart upphörande i förtid under vissa förutsättningar. Ett exempel på en sådan förutsättning är om försäkringsbehovet faller bort.

  • I 4 kap. FAL finns ett antal biförpliktelser som alltid ska iakttas vid konsumentförsäkring. Biförpliktelserna syftar till att upprätthålla vissa lojala beteenden hos respektive part och motverka vissa illojala beteenden. Biförpliktelserna består av upplysningsplikt, plikt att anmäla riskökande förhållanden, regler om eget framkallande av försäkringsfall, iakttagande av säkerhetsföreskrifter samt räddningsplikt.

    Om en försäkringstagare bryter mot en biförpliktelse kan försäkringsersättningen sättas ned efter vad som är skäligt. Ersättningen kan dock inte helt undantas. Även om också en nedsättningsprövning i undantagsfall kan leda till samma resultat som om ersättning undantogs, är det typiskt sett en avgörande skillnad mellan att helt nekas ersättning och att få en skäligen nedsatt försäkringsersättning i förhållande till handlingens/underlåtenhetens påverkan på skadans inträffande och omfattning.

    Av 4 kap. 11 § FAL framgår att bestämmelserna i 4 kap. ska tillämpas om en försäkring innehåller försäkringsvillkor som enligt sin lydelse begränsar försäkringens omfattning, när begränsningen beror av om någon på den försäkrades sida på förhand har känt till de förhållanden som har orsakat försäkringsfallet eller uppsåtligen eller genom vårdslöshet har medverkat till detta eller på annat sätt har åsidosatt sina skyldigheter enligt kapitlet.

  • Reglerna om gruppförsäkringar finns i 17 och 19 kap. FAL. En gruppförsäkring är en försäkring som tecknas för en specifik grupp människor, till exempel anställda på ett företag eller medlemmar i en förening eller i ett fackförbund. Denna typ av försäkring innebär att arbetsgivaren eller organisationen i egenskap av så kallad gruppföreträdare förhandlar fram ett avtal med ett försäkringsbolag som gäller för hela gruppen. Det finns två huvudtyper av gruppförsäkringar:

    • Obligatorisk gruppförsäkring: Alla medlemmar i gruppen omfattas automatiskt av försäkringen och premien betalas ofta via medlemsavgiften eller arbetsgivaren.
    • Frivillig gruppförsäkring: medlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen. Premien betalas i regel separat av gruppmedlemmen.

    En gruppförsäkring gäller alltså under förutsättning att den försäkrade, eller någon annan med särskild anknytning till denne, tillhör en bestämd grupp personer som genom en företrädare har slutit gruppavtal med ett försäkringsbolag. De flesta avtal är enligt anbud-acceptmodellen bindande endast om konsumenten har accepterat avtalet genom att tacka ja, men en gruppförsäkring kan konsumenten istället bli bunden till genom passivitet, så kallad reservationsanslutning, om sådan framgår av gruppavtalet. Detta gäller enligt 17 kap. 3 § och 19 kap. 3 § FAL.

    Om reservationsanlutning

    Konsumentverket bedömer att reservationsanslutning är okänt för de flesta konsumenter. De tycker förmodligen att det är märkligt att kunna bli bunden till en försäkring som de vare sig har efterfrågat eller tackat ja till. Konsumentverket har uppmärksammat problem för konsumenter i de fall då gruppförsäkringar har använts av kommersiella aktörer, föreskrivit reservationsanslutning och det har saknats en tydlig intressegemenskap mellan gruppföreträdaren och gruppen. FAL:s regler om gruppförsäkringar används i dessa fall på ett sätt som Konsumentverket inte anser överensstämmer med lagstiftarens intentioner och hänsyn till skyddsintresset och behov av försäkringsskydd för mer utsatta konsumentgrupper.

    Konsumentverkets skrivelse från 2017 till regeringen om konsumentproblem vid vissa gruppförsäkringar

    Konsumentverkets och Finansinspektionens skrivelse från 2012 till regeringen med anledning av uppmärksammade konsumentproblem vid vissa gruppförsäkringar

  • Dåvarande Marknadsdomstolen har i ett avgörande, efter Konsumentombudsmannens yrkande, förbjudit ett försäkringsbolag att använda försäkringsvillkor för produktförsäkringar som innebar att försäkringstiden kunde uppgå till totalt fem år och att försäkringen skulle upphöra vid totalskada eller stöld utan återbetalning av premie. Marknadsdomstolen ansåg att de aktuella villkoren stred mot tvingande bestämmelser i FAL och var oskäliga enligt 3 § AVLK (MD 2011:21).

    I ett annat avgörande från Högsta domstolen förbjöds ett försäkringsbolag, efter Konsumentombudsmannens yrkande, att använda ett försäkringsvillkor som undantog skador, stöld eller förlust av mobiltelefoner och surfplattor när dessa inte var under uppsikt i fordon, på allmän plats eller i allmän lokal. Domstolen angav bland annat att den handlingsdirigerande anvisningen i omfattningsvillkoret lika gärna kunde ha formulerats som en säkerhetsföreskrift. Domstolen konstaterade vidare att villkoret, som gav bilden av att försäkringens omfattning påverkades av om försäkringstagaren åsidosatte en handlingsföreskrift, innebar att konsumenten erhöll en felaktig bild av sina rättigheter. Villkoret bedömdes därför som oklart. Villkorets utformning syftade även till att kringgå de tvingande reglerna i FAL. Domstolen ansåg därför att villkoret var oskäligt enligt 3 § AVLK (NJA 2020 s. 1025).

Arbete på området

Granskad: 15 januari 2025

Har du nytta av innehållet på den här sidan?