Krediter - regler för företag

Konsumentverket har tillsyn över att marknadsföring, information och avtalsvillkor uppfyller de lagkrav som finns. Marknadsföringslagen (MFL), avtalsvillkorslagen (AVLK), konsumentkreditlagen (KkrL) är samtliga centrala på området. Vid försäljning av krediter på distans eller utanför affärslokaler gäller också distansavtalslagen (DAL) och prisangivelser behöver följa de krav som finns i prisinformationslagen (PIL).

Relevanta lagar

Länkar till lagarna på riksdagens webbplats:

• Marknadsföringslag (2008:486)

• Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

• Konsumentkreditlag (2010:1846)

• Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler

• Prisinformationslag (2004:347)

Läs grundläggande information om MFL, AVLK, DAL och PIL här på vår webbplats:

• Om Marknadsföringslagen
• Om Avtalsvillkorslagen
• Om Informationskrav vid distansavtal
• Om Prisinformation

Kravet på kreditprövning

När en konsument ansöker om kredit ska företaget pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad denne åtar sig enligt kreditavtalet. En konsument får endast beviljas en kredit om denne har ekonomiska förutsättningar att fullgöra åtagandet krediten innebär. En kreditprövning ska grundas på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomi (12 § KkrL). Företaget ska samla in uppgifter om konsumenten, utifrån uppgifterna beräkna konsumentens betalningsförmåga och med ledning av den beräkningen avgöra om den sökta krediten ska beviljas eller avslås. Uppgifterna ska normalt alltid omfatta konsumentens inkomster och övriga kreditåtaganden (prop. 2009/10:242 s. 100)

I Konsumentverkets allmänna råd om konsumentkrediter (KOVFS 2020:1) finns ytterligare vägledning gällande kreditprövning. När det gäller kreditprövning för bolag som står under Finansinspektionens tillsyn finns vägledning i Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden (FFFS 2023:20).

Konsumentverkets allmänna råd om konsumentkrediter

Allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden på Finansinspektionens webbplats

Andra räntefria krediter än kontokrediter som inte är förbundna med mer än en obetydlig avgift och som ska betalas tillbaka inom tre månader och som utgör kreditköp är undantagna från kravet på kreditprövning (4 § KkrL).

Tillsyn

Både Finansinspektionen och Konsumentverket har ansvar för tillsyn över kreditprövningar. Finansinspektionen har det huvudsakliga tillsynsansvaret över bristande kreditprövningar enligt konsumentkreditlagen. Konsumentverkets tillsyn omfattar de företag vars verksamhet inte kräver tillstånd hos Finansinspektionen (55 § KkrL). Kreditprövningskravet gäller dock oavsett vilken myndighet som har tillsynsansvaret.

Om ett företag, som står under Konsumentverkets tillsyn, inte följer kreditprövningskravet kan vi varna företaget. Denna varning ska generellt förenas med en sanktionsavgift som kan bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. Vid särskilt allvarliga överträdelser, eller om företaget i fråga redan tidigare har varnats, kan Konsumentverket förelägga företaget att upphöra med att lämna krediter (57 och 58 §§ KkrL).

Marknadsföring av krediter ska vara måttfull (6 a § 1 st. KkrL). Det innebär bland annat att marknadsföringen ska vara saklig, balanserad och förmedla en pålitlig bild av den marknadsförda krediten. Marknadsföring som framställer en kredit som en bekymmersfri lösning på konsumentens eventuella ekonomiska problem eller missleder konsumenten om de ekonomiska konsekvenserna av en kredit är inte måttfull. Marknadsföringen får heller inte locka konsumenten att fatta ett oöverlagt beslut om att binda sig för en kredit (prop. 2017/18:72 s. 49 f. och 63).

Eftersom KkrL omfattar samtliga företagare som marknadsför krediter är kravet på måttfullhet inte begränsat till en viss typ av företag, till exempel kreditgivare och kreditförmedlare. Samtliga företag som marknadsför krediter omfattas av måttfullhetskravet (1 § KkrL och prop. 2009/10:242 s. 85).

I måttfullhetskravet ligger även att marknadsföringen inte får vara påträngande. Så kan vara fallet om ett företag vid upprepade tillfällen kontaktar en och samma konsument för att påminna om möjligheten att ansöka om en kredit (prop. 2017/18:72 s. 63).

Även marknadsföring som endast innehåller konkret information om villkoren kan strida mot måttfullhetskravet om vissa aspekter av dessa framhävs på ett sätt som minskar konsumentens förutsättningar att fatta ett genomtänkt beslut. Det kan till exempel röra sig om att ett företag i marknadsföringen framhäver en låg månadskostnad för en kredit som ska betalas under längre tid eller att en kredit kan erhållas snabbt (prop. 2017/18:72 s. 63 och MD 2010:30).

Marknadsföring som strider mot måttfullhetskravet är att anse som otillbörlig enligt MFL (6 a § 2 st. KkrL).

Konsumentverkets allmänna råd

I Konsumentverkets allmänna råd om konsumentkrediter (KOVFS 2020:1) finns ytterligare vägledning gällande måttfullhetskravet. Av dessa framgår till exempel att det inte är måttfullt att framhäva frånräntesatser i marknadsföringen av konsumentkrediter. Om det ändå görs bör frånräntesatsen kompletteras med ett räntespann motsvarande den lägsta respektive högsta räntan som kan komma att erbjudas. Räntespannet bör vara minst lika framträdande i marknadsföringen som den förekommande frånräntesatsen. Företag bör heller inte till marknadsföring av krediter koppla erbjudanden eller förmåner som är ägnade att göra krediterbjudandet lockande.

• Konsumentverkets allmänna råd om konsumentkrediter

• Mer om sanktioner på sidan När marknadsföringen bryter mot lagen

Invändningsrätten gäller för alla krediter/betalningsanstånd oavsett löptid och kostnad förutsatt att det är ett kreditköp (2 § KkrL).

Samma krav mot kreditgivare som till säljare

Invändningsrätten är en lagstadgad rättighet som innebär att konsumenten, vid kreditköp, har rätt att framställa samma invändningar mot kreditgivarens krav på betalning som han eller hon kan göra mot säljaren (29 § KkrL). Om köparen på grund av köpet har anspråk på återbetalning, skadestånd eller annan penningprestation svarar kreditgivaren lika med säljaren för att anspråket fullgörs. Ett anspråk på grund av köpet kan exempelvis uppstå vid fel i varan eller tjänsten eller vid utebliven leverans. Konsumenten behöver inte kontakta säljaren innan han eller hon vänder sig till kreditgivaren med sitt anspråk (prop. 1976/77:123 s. 170 f.).

Om en företagares marknadsföring, såväl före som efter konsumentens köpbeslut, innehåller felaktiga eller missvisande påståenden om invändningsrätten eller företagarens eller konsumentens rättigheter och skyldigheter, kan marknadsföringen utgöra ett vilseledande om konsumenters rättigheter i lag (10 § 1 st. och 2 st. 10 p. MFL) och därmed anses otillbörlig (8 § 1 st. MFL).

Vid marknadsföring av en kredit ska information om den effektiva räntan lämnas (7 § 1 st. KkrL). Informationen ska lämnas med angivande av ett representativt exempel. Med representativt exempel avses den vanligaste förekommande kreditsituationen som kan förutses.

Informationen ska lämnas på ett klart, kortfattat och framträdande sätt. Det innebär exempelvis att informationen om den effektiva räntan inte får vara i mindre textformat än övrig information i marknadsföringen. Den effektiva räntan ska anges i marknadsföringen på ett minst lika framträdande sätt som andra förekommande räntesatser. Det är generellt inte heller tillåtet att bara hänvisa eller länka till någon annan plats där konsumenten kan ta del av informationen.

Om någon annan räntesats eller sifferuppgift än den effektiva räntan anges i marknadsföringen, ska företagaren dessutom (7 § 2 st. KkrL) med angivande av ett representativt exempel, lämna information om

• krediträntan, med angivande av om den är bunden eller rörlig,
• avgifter och andra kostnader som utgör en del av kreditkostnaden,
• kreditbeloppet,
• kreditavtalets löptid,
• det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten och storleken på avbetalningar, och
• kontantpriset och den kontantinsats som krävs vid kreditköp.

Till exempel:

"Ett lån på 10 000 kronor till 19 procents bunden ränta med en återbetalningstid på 24 månader, med 24 avbetalningar om 523 kronor och 300 kronor i uppläggningsavgift samt 19 kronor i aviavgift ger en effektiv ränta på totalt 29,46 procent. Totalt att återbetala blir 12 854 kronor."

Om informationen utelämnas eller om den lämnas på ett oklart eller otydligt sätt kan Konsumentombudsmannen (KO) agera med MFL:s sanktionskatalog (11 § KkrL). Det innebär i korthet att ansvarig företagare kan åläggas vid vite att lämna informationen i marknadsföringen.

I vissa fall kan den effektiva räntan utelämnas. Är marknadsföringen av profilskapande karaktär, till exempel enbart ett meddelande att krediter erbjuds, krävs inte information om den effektiva räntan.

Vid marknadsföring av kreditavtal ska en särskild upplysning lämnas med information om att en kredit medför kostnader för konsumenten. Upplysningen ska också innehålla information om riskerna med skuldsättning och vart konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor (7 b § KkrL).

Att upplysningen ska lämnas vid marknadsföring av kreditavtal innebär att den ska lämnas i de fall som avses i 7 § KkrL. Information enligt 7 § ska lämnas när det handlar om "något så när bestämda eller individualiserade krediterbjudanden". Det kan vara fråga om "visst till belopp och tid bestämd kredit" (prop. 1976/77:123 s. 90).

Bostads- och räntefria krediter undantagna

Endast bostadskrediter och räntefria krediter är undantagna från kravet på den särskilda upplysningen (4 § KkrL). Undantaget gäller om krediterna inte är förbundna med mer än en obetydlig avgift och ska betalas tillbaka inom tre månader,

Konsumentverkets föreskrift om upplysningen

Konsumentverket har genom förordning (2018:479) getts rätt att utfärda föreskrifter om innehållet i upplysningen när det gäller riskerna med skuldsättning och om vart konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor, samt hur upplysningen ska lämnas i marknadsföringen.

Frågor och svar om föreskriften

Frågor och svar om nya regler för krediter till konsumenter

Föreskriften om innehållet i upplysningen gäller hur den ska lämnas i marknadsföringen. I föreskriften finns även tekniska resurser för upplysningen som näringsidkare kan implementera på sina webbplatser. Konsumentverket har föreskrivit att upplysningen ska innehålla den text samt markeras med den symbol som framgår av bilden nedan.

Text och symbol finns att ladda ner i anslutning till föreskriften KOVFS 2025:1: Föreskrifter om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av konsumentkrediter (KOVFS 2025:1)

Räntetak, kostnadstak och begränsning i hur många gånger en kredits löptid får förlängas finns till för att skydda konsumenter från alltför höga kostnader och för att minska risken för överskuldsättning. Bestämmelserna i KkrL är tvingande och avtalsvillkor som strider mot tvingande rätt är typiskt sett oskäliga i enlighet med AVLK.

Räntetak

Räntetaket, (19 a § KkrL), finns till för att skydda konsumenter från allt för höga räntor. Den gäller alla krediter som omfattas av konsumentkreditlagen utom bostadskrediter. Räntetaket innebär att en kredit aldrig får ha en kreditränta eller en dröjsmålsränta som överstiger 20 procentenheter plus gällande referensränta.

En konsument som är i dröjsmål med betalning av en kredit är inte heller skyldig att betala någon annan form av ersättning för sitt dröjsmål än dröjsmålsränta. Det finns dock vissa undantag från detta för exempelvis kostnader enligt lag (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. som företag alltid har rätt att ta ut, förutsatt att det är avtalat.

Kostnadstak

Kostnadstaket, (19 b § KkrL), gäller alla kredittyper som omfattas av konsumentkreditlagen utom:

• Bostadskrediter,
• kontokrediter som huvudsakligen avser kreditköp, och
• kreditköp där kreditbeloppet inte överstiger två procent av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) som gällde när kreditavtalet ingicks.

Kostnadstaket finns till för att skydda konsumenter från allt för höga kostnader och innebär att en konsument aldrig behöver betala mer än kreditbeloppet i ränta och avgifter. För en kontokredit innebär kostnadstaket att kostnaden inte får överstiga ett belopp som motsvarar varje enskilt utnyttjande av kreditbeloppet som konsumenten har gjort. Med kostnader avses kreditkostnader, dröjsmålsränta och kostnader enligt lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m.

Exempel:

Om en konsument tar en kredit på 10 000 kronor från ett företag så får företaget aldrig ta ut mer än 10 000 kronor i ränta och avgifter. Konsumenten får alltså maximalt betala kreditgivaren 20 000 kronor, 10 000 kronor i återbetalning för lånet och 10 000 kronor i ränta och avgifter.

Om kreditgivaren ger konsumenten en ny kredit, som helt eller delvis finansierar återbetalningen av den befintliga krediten, räknas de kostnader konsumenten haft för den befintliga krediten även som kostnader för den nya krediten. Det gäller även om det är någon annan som kreditgivaren har nära förbindelser med (1 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse) ger konsumenten en ny kredit.

Avgiftstak

Det finns ett särskilt kostnadstak för uppläggningsavgifter (19 c § KkrL). Kostnadstaket för uppläggningsavgifter innebär att en sådan avgift inte får överskrida 1 procent av det prisbasbelopp som gällde när kreditavtalet ingicks. Kostnadstaket för uppläggningsavgifter gäller alla krediter som omfattas av konsumentkreditlagen utom bostadskrediter.

Förlängning av en kredits löptid

En kredits löptid får endast förlängas en gång (36 a § KkrL). Det gäller alla krediter som omfattas av konsumentkreditlagen utom bostadskrediter. Löptiden får bara förlängas mer än en gång om förlängningen inte medför någon kostnad för konsumenten eller om konsumenten beviljas en skälig avbetalningsplan för att kunna betala sin skuld.

Om kreditgivaren ger konsumenten en ny kredit, som helt eller delvis finansierar återbetalningen av den befintliga krediten, anses den nya krediten utgöra en förlängning av den befintliga kreditens löptid. Det gäller även om det är någon annan som kreditgivaren har nära förbindelser med (1 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse) ger konsumenten en ny kredit.

En ny kredit, som helt eller delvis finansierar återbetalningen av en befintlig kredit, anses utgöra en förlängning av den befintliga kreditens löptid. Det gäller om den nya krediten lämnas av kreditgivaren eller någon annan som kreditgivaren har nära förbindelser med i enlighet med 1 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Konsumenten ska i god tid före kreditavtalets ingående få ta del av förhandsinformation om kreditavtalet (8 § KkrL). Informationen ska lämnas i formuläret Standardiserad Europeisk Konsumentkreditinformation, den så kallade SEKKI-blanketten.

Ladda ner SEKKI-blankett (word)

Informationen i blanketten är bland annat till för att konsumenten ska kunna jämföra olika erbjudanden och kunna fatta ett välgrundat beslut om ett kreditavtal ska ingås eller inte. Blanketten ska tillhandahållas konsumenten i en hållbar och varaktig form, alltså på papper eller genom en PDF-fil som kan skrivas ut. Samma typ av blankett ska enligt huvudregeln användas för alla typer av kreditavtal.

I vissa fall behöver endast delar av informationen lämnas (8 § 4 st., 9 § och 10 § KkrL).

Av blanketten framgår att viss information är obligatorisk att fylla i och annan information kan ifyllas när det är tillämpligt, vilket i blanketten markeras med texten "i tillämpliga fall". Dessa rader behöver endast fyllas i om informationen är relevant för den specifika krediten. I den här blanketten finns det ingen möjlighet att ta bort de rader som inte behöver fyllas i, raden får i sådant fall lämnas blank eller ifylld med "ej tillämpbart".

Texten inom hakparentes ([…]) i blankettens högerspalt är avsedd som hjälptext för kreditgivaren vid ifyllandet och ska bytas ut mot kreditgivarens motsvarande uppgifter. De delar som åtföljs av en asterisk (*) är frivillig att fylla i för kreditgivaren.

Om kreditgivaren vill lämna mer information om krediten utöver den som ges i blanketten ska denna information ges till konsumenten i ett separat dokument som kan bifogas blanketten. För konsumenterna är det viktigt att den information som lämnas i blanketten är tydlig och lätt att förstå.

Kreditgivaren ska, enligt god kreditgivningssed (6 § KkrL), ge konsumenten de förklaringar som denne behöver om krediten för att konsumenten ska kunna ta ställning till om kreditavtalet passar dennes behov och ekonomiska situation. Exempelvis kan kreditgivaren förklara informationen utifrån förhandsinformationen i SEKKI-blanketten.

Informationen utgör väsentlig information vilket innebär att marknadsföringslagens sanktionssystem gäller för de fall kreditgivaren undlåter att lämna informationen (11 § KkrL).

Om en konsument som köper varor eller tjänster på nätet kan välja ett betalningssätt som innebär att kredit inte lämnas får ett kreditalternativ inte visas först. Ett kreditalternativ får inte heller vara förvalt. Det är den som är betaltjänstleverantör enligt lag (2010:751) om betaltjänster som är ansvarig för den ordning i vilken betalningssätten presenteras i (7 a kap. 1 § lag om betaltjänster).

Ett agerande som strider mot kravet ska anses otillbörligt mot konsumenter vid tillämpning av marknadsföringslagen (7 a kap. 2 § lag om betaltjänster).

Om en betaltjänstleverantör vill att ett betalningssätt som innefattar både ett direktbetalningsalternativ och ett kreditalternativ ska vara förvalt eller presenteras först ska ett sådant betalningssätt delas upp i två olika kategorier (prop. 2019/20:79 s. 12).

Konsumentverket och Finansinspektionen har ett delat tillsynsansvar över bestämmelsen om presentation av betalningsalternativ.

Mer om sanktioner på sidan När marknadsföringen bryter mot lagen här på webbplatsen 

Konsumentverkets tillsyn på kreditområdet sker antingen genom riktade tillsynsärenden eller tematisk tillsyn.

Riktade tillsynsärenden

Riktade tillsynsärenden kan inledas utifrån anmälningar från konsumenter eller på Konsumentverkets eget initiativ. Vid riktad tillsyn skickas tillsynsbrev till det berörda företaget som ges möjlighet att yttra sig över de brister som påtalas och redogöra för vilka åtgärder det avser att vidta. I de flesta fall leder tillsynen till frivilliga rättelser.

Tematisk tillsyn

Tematisk tillsyn innebär att Konsumentverket sammanhållet granskar en viss kredittyp eller frågeställning. Underlag som till exempel marknadsföring som använts under en viss tidsperiod, begärs in för granskning från flera företag samtidigt. Resultatet från granskningen sammanställs i en promemoria som är offentlig. Promemorian kompletteras vanligtvis med riktade tillsynsärenden eller följs upp med riktade tillsynsärenden vid ett senare tillfälle.

Konsumentverket har tematiskt granskat marknadsföring av krediter. Resultaten finns sammanställda i nedanstående PM.

• Granskning av kreditförmedlares telefonförsäljning (2023)

• Granskning av fakturor (2022)

• Kreditförmedlares marknadsföring av krediterbjudanden (2020)

• Granskning av prisjämförelsesajter (2020)

En ofta återkommande brist vid marknadsföring av krediter är att marknadsföringen strider mot måttfullhetskravet. Konsumentombudsmannen har utfärdat flera förbudsförelägganden mot företag vars marknadsföring inte varit måttfull.

Förbud mot att framhålla fördelar

Konsumentombudsmannen har förbjudit fyra företag att genom marknadsföring av krediter till konsument på särskilt sätt framhålla fördelarna med att ta en kredit förmedlat av företagen. Alla företagen har förbjudits att, bland annat, framhålla fördelarna med en kredit på ett sätt som ger intryck av att krediten är ett lättvindigt sätt att lösa konsumentens ekonomiska problem på. Tre av företagen har förbjudits att framhålla fördelarna med en kredit på ett sätt som missleder konsumenten om de ekonomiska konsekvenserna av att ta en kredit. Föreläggandena är förknippat med viten om 1–1,5 miljoner kronor. Om företagen bryter mot förbuden kan vitet komma att dömas ut.

För att ta del av föreläggandena kontakta Konsumentverket och ange diarienummer 2022/807, 2022/1012, 2022/1013 och 2022/1014.

Kontakta Konsumentverket

Förbud mot att missleda om ekonomiska konsekvenser

Konsumentombudsmannen har också förbjudit ett företag att marknadsföra krediter på ett sätt som missleder konsumenten om de ekonomiska konsekvenserna av att binda sig för en kredit. Företaget har bland annat lockat med 200 kronor till konsumenter om företaget inte kan sänka räntan för dem genom sina erbjudanden. Erbjudandet har varit framträdande och framstår som ett löfte från företaget att de kan förmedla lån som har lägre ränta än vad konsumenten redan har. Marknadsföringen vilseleder också konsumenten att tro att räntan är det enda som hen behöver tänka på när ett lån tecknas. Förbudet är förknippat med ett vite på 900 000 kronor. Om företaget bryter mot förbudet kan vitet komma att dömas ut.

För att ta del av föreläggandet kontakta Konsumentverket och ange diarienummer 2023/289.

Kontakta Konsumentverket

Förbud mot att framhålla låg månadskostnad

Konsumentombudsmannen har även förbjudit ett företag att vid marknadsföring av krediter på internet framhålla en låg månadskostnad som ett avgörande argument i förhållande till andra villkor för krediter som förmedlas genom företaget. Förbudet är förknippat med ett vite om 1 miljon kronor. Om företaget bryter mot förbudet kan vitet komma att dömas ut.

För att ta del av föreläggandet kontakta Konsumentverket och ange diarienummer 2022/216.

Kontakta Konsumentverket