Rättigheter och skyldigheter för dig som företagare

Välj vad du vill läsa mer om

• Konsumenträttsliga regler är tvingande

  De konsumenträttsliga reglerna anger vilka rättigheter och skyldigheter både du som företagare och konsumenter har. Som företagare måste du följa tvingande konsumenträttsliga regler, som finns bland annat i konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen, avtalsvillkorslagen, distansavtalslagen och preskriptionslagen.

  Att lagstiftning är tvingande innebär att du som företagare inte kan avtala om att sämre rättigheter ska gälla än vad som följer av lag. Exempelvis har konsumenter enligt konsumentköplagen rätt att reklamera inom tre år. Ett avtalsvillkor som anger en kortare reklamationstid är inte tillåtet.

  Tvister mellan företag och konsumenter kan prövas på konsumentens initiativ av Allmänna reklamationsnämnden, ARN. Tvister kan också prövas av allmän domstol.

  Allmänna reklamationsnämnden

  Allmänna domstolar - Sveriges Domstolar

  Mer om tvister på våra webbsidor för konsumenter

• Konsumentverkets tillsyn över konsumenters rättigheter

  Konsumenter kan anmäla till Konsumentverket om de upplevt problem med ett företag. Konsumentverket fattar dock inte beslut i enskilda fall där det finns en tvist mellan konsumenten och företaget. Anmälningar som beskriver en tvist kan dock användas inom ramen för tillsyn som grund för vilka konsumentproblem som upplevs. Det kan exempelvis handla om att ett företag har nekat konsumenten en reklamation i strid med konsumentköplagen. Svaret från företaget till konsumenten kan då utgöra vilseledande marknadsföring.

  Konsumentverket utövar tillsyn utifrån reglerna i marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen. Överträdelser av lagstiftningen kan leda till ekonomiska sanktioner för ditt företag.

  Det är inte tillåtet:

  • att vilseleda konsumenten om vilka rättigheter de har enligt konsumentskyddande lagstiftning. Sådan marknadsföring är förbjuden enligt marknadsföringslagen (10 § MFL, 10 p. svarta listan).
  • att använda avtalsvillkor som strider mot tvingande konsumentskyddande lagstiftning, såsom konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Sådana villkor är förbjudna enligt avtalsvillkorslagen (3 § AVLK).

  Det är även viktigt att företag lämnar tydlig kontaktinformation till konsumenter, så att de har möjlighet att utöva sina lagliga rättigheter. Bristfällig kontaktinformation riskerar att strida mot marknadsföringslagen (10 § MFL).

  Mer om marknadsföringslagen - för företag

  Mer om avtalsvillkorslagen - för företag

  Mer om regler för kundtjänst - för företag

• Lagar och regler på konsumentområdet

  Det finns flera grundläggande lagar på konsumentområdet som reglerar förhållandet mellan företag och konsumenter, till exempel konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.

  Konsumentköplagen i sin helhet på riksdagens webbplats

  Konsumenttjänstlagen i sin helhet på riksdagens webbplats

  Utöver de två lagarna finns även andra regler som sätter ramar för vad som gäller om det uppstår problem vid ett köp av en vara eller tjänst. Ditt företag måste säkerställa att avtalsvillkor och information till konsumenter stämmer överens med reglerna.

  Det är viktigt att företaget har koll på följande:

  • Barn får inte handla på kredit även om föräldern samtyckt, det inkluderar även att ingå avtal om abonnemang. Även en överförmyndare måste i sådant fall ha gett tillstånd (13:12 föräldrabalken).
  • Enligt huvudregeln preskriberas fordringar mot en konsument efter tre år (2 § preskriptionslagen).
  • Många tjänster omfattas inte av konsumenttjänstlagen men enligt huvudregeln har reklamation som skett inom två månader efter att konsumenten upptäckte felet alltid skett inom rätt tid. Det kan finnas särskilda reklamationsfrister i speciallagstiftning.
  • Även om konsumenttjänstlagen inte omfattar alla tjänster kan regeln om rätt till avbeställning ändå användas i många fall, exempelvis vid bokning av kurs som konsumenten senare vill avbeställa (NJA 2002 s. 644). För vissa tjänster, exempelvis resor, finns speciallagstiftning som reglerar avbeställning.
  • Som regel har en konsument 14 dagars ångerrätt vid avtal som ingås uteslutande på distans via ett organiserat system samt avtal som ingås utanför fast affärslokal.

  Om regler vid distansavtal här på webbplatsen

  • Huvudregeln när meddelanden sänds är att det sker på avsändarens risk. Det innebär att den som skickar meddelandet står risken för att meddelandet inte kommer fram i rätt tid. Det gäller dock inte vid reklamation och andra meddelanden om påföljder vid avtalsbrott samt ångerrätt. Då är det mottagaren som står risken under förutsättning att meddelandet skickats på ett ändamålsenligt sätt (40 § avtalslagen, Svea hovrätt FT 12890-21, 8:6 KköpL, 17, 26 §§ KtjL och 2:10 DAL).

  Om konsumentproblem i kundtjänst här på webbplatsen

  • En konsument har rätt att hålla inne betalning för en vara eller tjänst som köpts om det är sannolikt att varan eller tjänsten inte kommer levereras. Det gäller även om konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen inte är tillämplig. Det kallas för stoppningsrätt och det är Högsta domstolen som konstaterat att den gäller mellan konsumenter och företag (NJA 2014 s.978).
  • Du får inte diskriminera konsumenter vid försäljning av varor och tjänster baserat på nationalitet eller bostadsort. Det innebär att företag exempelvis inte får omdirigera konsumenter till andra webbplatser eller neka åtkomst. Konsumenter från andra länder inom EU ska kunna handla på samma villkor som lokala konsumenter om de hämtar eller ordnar med leverans själva. Betalningsvillkoren får inte heller vara diskriminerande (artikel 3-5 EU:s geoblockeringsförordning (2018/302/EU).
  • Konsumenten har i regel rätt att kräva att få köpa produkten till det pris som avtalats. Om du som företagare har råkat skriva ett uppenbart felaktigt pris som konsumenten borde ha insett eller insåg, är du inte bunden vid prisuppgiften (32 § avtalslagen).
  • Det finns en allmän skyldighet att begränsa sin egen skada vid avtalsbrott. Det innebär att skadestånd för exempelvis ett täckningsköp som en konsument genomför kan minskas om konsumenten köper en för dyr vara (50 a § KtjL, 8 kap. 1 § KköpL, 70 § KöpL).